veronica

Ett steg i taget, eller hur? Idag sa jag iaf blankt nej :) gav inte med mig heller, jag känner att jag ville bara säga JA men jag kunde inte. Vad är det som driver  mig in till detta nej? förmodligen andras kommentarer som jag inte ska bry mig om igentligen! Nu gäller det väl bara att kunna säga nej till allt annat med!

Men det sjuka är att ju mer tid det går ju bättre blir det och roligare dessutom.

När jag tänker efter så sa jag ju faktiskt nej till två saker idag, bra jobbat veronica! Men fan vad jag ångrar mig nu i efterhand :/